Egentligen är en roman som nämner sångaren i Clash i sin titel helt bortkastad på mig. Jag har aldrig lyssnat på punk, nu har jag tursamt en sambo som kan upplysa mig, men det spelar egentligen ingen roll. Det är inte särdeles mycket rockn’ roll över den här boken. Istället möter vi medelålderskrisande män som undrade hur det plötsligt kunde bli, plötsligt sitter de ensamma med ölmage och drömmen om en familj känns inte längre alls så borgerlig. Det är romantiserade minnesbilder över svartklubbar,ett liv som går ut på att lura till sig pengar av socialen och supa. Det

Igår fick jag frågan i tematrion: Vad har du för läsplaner? Kom på under tiden jag skrev inlägget att det är inte så dumt med lite överblick. Att flyga högt där uppe och se allt lite från ovan. Får nu göra som sparvhöken – lite distans gör mönstret tydligare, visserligen ser man inte detaljerna så noga men vad gör väl det? Överblick och rovfågelsblick samtidigt, då blir det bra!