Grattis Elsie!
Det är dags att gratulera ännu en 80-åring, lite i efterskott hurrar jag för Elsie Johansson! Jag minns precis hur omslaget till Glasfåglarna fångade mig och hur berättelsen om Tåpelles grep tag i mig. Nancys historia rör och berör mig på djupet och vetskapen att Elsie själv är född i ett statarhem på 30-talet ger historien en äkthet som jag minns att jag tyckte mycket om. Minns skriver jag, för det var länge sedan jag läste triologin som börjar med Glasfåglarna, Mosippan och avsutas med Nancy. Mer nyligen har jag läst Sin ensamma kropp där jag också fick uppfattningen om att Elsie utgick från personliga erfarenheter. Romanen handlar om en åldrande kvinna som slår sig lös från ett långt äktenskap och gläder sig åt att få rå sig själv, njuta av beröring och samvaro på egna villkor och om jag nu minns rätt så riktigt sjöng sidorna av självständighet och livsglädje. Läser i GP om Elsie Johanssons nya diktsamling Då nu är jag och imponeras över en vitalitet och skärpa som jag hoppas blir till fler texter. Dikter är ju inte riktigt min tekopp, väntar på en roman!
Jag gillar också Elsie mycket.