varför kom du inte före kriget?

Modern Helena står framför den heliga arken i den provisoriska synagogan för att påminna om själar. Det är Tel Aviv, efter kriget och modern bär på en skuld, överlevarens. ”Jag är alla de som inte är här!” utbrister hon med tårar rinnande utmed kinderna ”Denna uppgift tilldelades mot min vilja.”. Bredvid står Elisabeth och försöker komma underfund med sin mor. Lizzie Doron har i sin lilla roman Varför kom du inte före kriget gjort ett försök att berätta moderns historia. Små korta episoder bygger en bild av en kvinna som försökt gömma sina minnen av förintelselägret och starta ett nytt liv tillsammans med sin dotter men spåren efter lägret sitter i numret på armen och djupt i hjärtat. Sökandet efter någons slags familj blir mycket viktig och saker tillverkade i Tyskland kommer inte alls innanför dörren. Det polska ursprunget med ljust hår och blå ögon är livsviktigt, bara de blonda överlever, upprepar hon också efter den hjärnblödning som leder till hennes död och runt halsen bär hon nyckeln till det låsta skåpet.

Jag läste Lizzies bok i ett svep under en kväll och det är en både rolig och tänkvärd text. Jag kunde inte undgå att skratta högt åt moderns totala brist på respekt för överheter och vad som passar sig, hon följer sin egen logik och är helt kompromisslös. Samtidigt blir jag mycket berörd av det varma porträtt som Lizzie tecknar över sin mor, små fragmentariska minnesbilder pusslas samman med Lizzies egna minnen och kommentarer till en bild i vilken en komplex människa träder fram, när Lizzie sedan efter moderns död tömmer hennes låsta skåp får vi ytterligare ledtrådar till en kvinna märkt av Nazitysklands raslagar men särdeles stark i sin integritet och vilja att leva ”trots allt”.

Enbokcirkelföralla bokcirklar på bloggen med början den 30 maj och det ska bli mycket intressant att läsa vad bokcirkelkompisarna tyckte och tänkte om boken. Bloggcirkeln är öppen för alla som vill hänga på och diskutera en mycket, i all enkelhet, berörande bok!