April är nästan slut och resan i Asien tillsammans med Lyran går också mot sitt slut. Innan jag lämnar Indien därhän och reser vidare mot Oceanien så vill jag ändå skriva några ord om Vishnus död av Manil Suri. Det är en roman som jag egentligen valde för sitt vackra omslags skull, på något sätt så signalerar det myllrande, färgstarkt och exotiskt. Berättelsen i Suris roman är förlagd till en trappuppgång i ett hus i Bombay. Längst ned i trapphuset ligger den gamle allt-i-allon Vishnu och dör. Invånarna i huset tassar på tå runt honom och grälar sinsemellan vem som egentligen ska sköta om honom och vem som ska betala för begravningen. Under tiden som dagarna går så får läsaren lära känna Vishnu själv, veta mer om hand bakgrund och inte minst får vi lära känna grannarna. Vishnu har fått sitt namn från den alltseende guden och det är inte lite som en allt-i-allo i ett hus ser och hör…
Berättargreppet med trappuppgången är ju så bekant, vi möter det bl a i Igelkottens elegans och i Yacoubians hus och det funkar också i den här romanen. Jag får möta människor med olika religioner, social ställning och utbildning och dessutom får jag en rejäl dos med vardagsliv som är precis så där myllrande, färgstarkt och exotiskt som omslaget lovar. I trapphuset springer tjänare, det skvallras och kärlek uppstår – en liten värld i världen alltså och jag minns boken som både underhållande och läsvärd. Dråplig satir, slapstickhumor blandat med ett socialt patos kryddat med grannfejder över matlagningssmöret…
Boken är den första delen av en planerad triologi, nästa del heter The Age of Shiva. Ännu en titel till sommarens läslista!
Åh, den läste jag för flera år sedan och tyckte mycket om! Visste inte att det fanns fler, måste genast kolla upp!
Vad jag har hittat finns den inte översatt ännu men jag vill definitivt läsa den!
Intressant…