1Q84 – första boken

Då har jag läst den första delen av Haruki Murakamis triologi 1Q84 som utspelar sig i Japan 1984. I vartannat kapitel är det Aomame och i vartannat kapitel är det Tengos röst som hörs och allteftersom historierna utvecklar sig så förstår jag att deras berättelser faktiskt hör samman. Hur nu en ung, sportinstruktör som i hemlighet lönnmördar män på det mest raffinerade sätt kan ha något gemensamt med en matematiklärare som arbetar hårt för att bli författare, det kan man undra? Båda har uppdrag som ställer frågan om vad som är sant och rätt på sin spets och när de plötsligt börjar leva i en parallell värld som får namnet 1Q84(Q är dubbeltydigt och kan betyda både fråga eller tecknet nio) tvinnas deras liv allt mer samman.

Magisk realism brukar det stå i texterna som beskriver Murakamis romaner. De utspelar sig i en värld som skulle kunna finnas men samtidigt händer oförklarliga ting och berättelserna blir ofta allt mer skruvade. Jag läser med andan i halsen, jag vill läsa klart samtidigt som det är en text som kräver att jag stillar mig. Funderar och tänker efter så att det vackra språket och livsvisdomen som ryms i det inte går mig förbi. Ibland kan jag bli irriterad på de övernaturliga elementen, de blir alltmer flippade och stökar till det för mig och jag förstår inte alltid vad de ska tillföra. Det är då jag läst för fort. Igen. Får påminna mig om mantrat som ljuder genom romanen: 

De senaste året har jag läst en hel del av Murakamis verk. För den som är intresserad av att läsa fler tankar så länkar jag. Jag deltar också i en Murakamiutmaning – slår till med en gemensam länk!