I once had a girl or should I say she once had me…

Så blev det äntligt av då, att se filmen Norwegian Wood. Precis som boken var det en vacker och långsam upplevelse med sökandet efter kärlek i centrum. Precis som i boken var naturen fantastiskt vackert skildrad och en del i berättelsen och Murakamis skissartade, nästan lakoniska berättarstil lös igenom. Ändå var det något som saknades, jag läste boken i höstas och fullkomligt älskade den. Kanske är det då omöjligt att se filmen och inte bli lite besviken? Filmen blev en vacker kärlekshistoria mellan ungdomar som ännu inte bestämt sig för om livet är värt att leva, om kärlek är plikt eller lust, boken var något mer. Se filmen, läs boken – helst i den ordningen… Riktigt spännande var det ändå att se en film från Japan, naturen, kulturen, maten och människornas tankesätt skiljer sig från det jag är van vid och den vietnamesiske regissören Anh Hung Tran har skapat en poetisk film perfekt för en regnig dag.