sju stenar till den otrogna hustrun

Lyrans resa jorden runt fortsätter med ett sista stopp i Mellanöstern. Vénus  Khoury-Ghata har med sin roman Sju stenar till den otrogna hustrun gett mig möjlighet att möta en värld som är toltalt främmande och mycket svår att förstå.

Detta är en roman som beskriver kvinnan som totalt underdånig, ett verktyg för reproduktion och där en mans anseende och hänger på hur väl han kan tukta och styra sina kvinnor. När Noor blir våldtagen av en främmande man och blir gravid blir hon dömd till döden genom stening. Den franska hjälparbeterskan vill hjälpa henne men Noor själv accepterar sharialagarna och förbereder sig för döden. Inte ens i staden fem timmar bort, dit den franska kvinnan reser för att tala i Noors sak, tas en kvinna emot ogift. Ett skenäketenskap med en busschaufför löser saken och kvinnan lyckas skjuta upp straffet tills barnet är fött för tänk om barnet är en pojke? Det vore mot Guds vilja att döda en oskyldig pojke…
Ett annat starkt tema genom romanen är hur bristen på kunskap hos både män och kvinnor genomsyrar den lilla byn vid öknens rand. Mannen som arbetar som brevbärare kan inte läsa så posten lämnas åt sitt öde, intresset för att gå i den lilla skolan som den franska kvinna startar är ljumt och byborna blir helt lämnade åt besvärjelser och skrock när den franska läkaren lämnar byn för pensionering i Bretagne. Självklart är okunskapen också ett sätt för ledarna att hålla invånarna i byn i schack, det och religionen. Sju stenar till den otrogna hustrun är en vacker bok, vackert språk, vackert komponerad och vackert formgiven. Samtidigt så störande och upprörande. Kvinnornas utsatthet smärtar.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till det som nu händer i norra Afrika och Mellanöstern. Med hjälp av utbildning och kommunikation har en allt större del av befolkningen kunnat delta i att utforma sitt samhälles framtid. I den fd franska kolonin Libyen har dessutom några västerländska nationer bestämt sig för att hjälpa till att störta diktatorn. Jag får hoppas att det inte blir som i romanen att en del västerländska män beter sig som kolonisatörer och tar vid där diktatorn lämnar. Det får inte ske. Kvinnor som Noor förtjänar ett värdigt liv med egenvärde!

Nawal el-Saadawi har skrivit många texter om kvinnors utsatthet och försök till förändring i ett patriarkalt samhälle och boken om Firdaus, en dödsdömd kvinnas berättelse om sitt liv är mycket gripande. På tal om dödsdömda kvinnor då… Läs gärna mer om de arabiska kvinnornas situation just nu i SvDs artikel Den kuvade arabiska kvinnan – en rebell.

En fantastiskt välskriven recension av Sju stenar till den otrogna hustrun hittar man hos Lyran. Kolla in den!