Det är Bodil och en scen. Det är några böcker och en stram vit stol och uppläsningen börjar. Bodil är mycket mån om att berätta att skådespelare det är hon inte, hon är författare som läser sina texter och trots att många texter är skrivna i jagform är det inte nödvändigvis henne det handlar om. Vi får möta Maurice från När kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, Giselle från Tryck stjärna och Johanna ur Nästa som rör mig men det är först när vi får möta Bodil som föreställningen får nerv.
Hon blandar de mer personliga texterna ur loggböckerna med dikter och reflektioner och scenen får färg.
… Läs mer
Senaste kommentarer