Wislawa Szymborska befinner sig mitt i samtiden, precis Här i sin diktsamling som kom på polska 2009 när författarinnan, som föddes i Poznan 1923 och levt större delen av sitt liv i Krakow, var 86 år gammal. Man talar ju sällan om en dams ålder men i detta sammanhang känns det nödvändigt. Jag är imponerad av Szymborskas instensiva närvaro i nuet, hon är härvarande i sina texter, kommenterar samtiden med skarp blick och knyter an till erfarenheter gjorda under en lång livstid. Hon värjer sig från att bli alltför nostalgisk och fastna i gången tid och jag smålog när jag läste hennes dikt som heter Mitt svåra liv med minnet. Första strofen lyder:
Jag är en dålig publik för mitt minne.
Hon vill att jag ständigt och jämt ska lyssna på henne,
och jag skruvar på mig, harklar mig,
lyssnar och lyssnar inte,
jag går ut, kommer tillbaka, går ut igen.
och hon fortsätter:
… men i mina planer lyser ständigt en nutidssol,
på aktuella moln, längs pågående vägar.
Skön inställning till livet som förmedlas till mig i underbara portioner. Tack för knuffen från Hermia och Lyrans resa jorden runt. Ni har peppat mig att våga läsa poesi.
Jag fick ingen kontakt med den här boken tyvärr, men jag kanske inte var i rätt stämning.