Klassiker i blindo: Mästaren och Margarita (Michail Bulgakov)

Under rubriken ”Klassiker i blindo” gör bloggen det omöjliga, nämligen tar sig an böcker om vilket allt redan är skrivet, av generationer av litteraturdoktorander dessutom. Här görs dock en dygd av vår dåliga allmänbildning och läsningen sker i blindo, dvs utan googlande och läsande av eventuella förord. Istället tar vi i efterhand och kollar Wikipedia för att se om vi fattat rätt.

Läsupplevelse:
Djävulen kommer till stan, närmare bestämt till ett Moskva med varubrist, svartväxling, planhushållning, registrering av utlänningar och tjänstemannavälde. Fan och hans sorglustiga kumpaner sätter omgående avtryck i kultursfären där falska poeter, teaterchefer och diverse andra som profiterar på det rådande systemet råkar ut för den ena löjeväckande men fasansfulla olyckan efter den andra. Sinnessjukhuset har fullt upp med att bota, förlåt droga, de olyckliga i en farsartad första del av boken. Alla som råkar illa ut, inklusive den kortsiktiga och giriga allmänheten, får ungefär det de förtjänar för att sammanfatta.

I en andra del får man sedan närmare lära känna kärleksparet Mästaren, en författare som blivit psykisk sjuk efter att ha misskrediterats av den ovan nämnda kultureliten, och Margarita, hans gifta älskarinna. Margarita väljs ut till Satans värdinna vid den stundande årliga midsommarfesten (som f ö beskrivs närmast Harry Potterskt slår det mig under läsningen, om Hogwart´s hade drivits av den onda sidan). Som tack får hon sin älskade tillbaka och så småningom ges även en mer permanent lösning för de två när Djävulen gör sin motpart från den goda sidan till viljes.

Det här är bitvis en riktigt komisk bok (man skrattar faktiskt högt…). Jag förutsätter att det är författarens egna vällustiga hämnd på kulturetablissemanget och landet i stort som skildras. Sedan finns det en berättelse om Jesus död invävd i historien som jag inte är man att tolka utan det får vi ta under facit, liksom vad han vill säga om relationen mellan gott och ont.

Facit:
Jag fuskade faktiskt och tog bort ”exil” ur ”exilförfattaren” ovan. Bulgakov levde och dog i Sovjet – jag tog för givet att han måste ha lämnat landet för att kunna skriva ”Mästaren…”. Han jobbade på verket under 12 år och höll på med en fjärde omarbetning då han dog 1940. I romanen har Mästaren bränt sin roman om Pontius Pilatus (för att senare få tillbaka den av Djävulen med kommentaren ”manuskript brinner inte”) och Bulgakov brände själv en tidig version av ”Mästaren…” (men fick assistans endast av sin fru med att återskapa den). Boken gavs sedan inte ut förrän i mitten av sextiotalet i en Moskvatidning och då i en något censurerad/redigerad version.

En del av romanens storhet anses vara att man kan läsa den på många olika plan – slapstick och satir över samhälle och kulturelit hängde jag med på. Sedan är det också en djup filosofisk allegori, med diskussioner runt gott och ont, oskuld och skuld, mod och feghet etc. Den kan även ses som en bildningsroman då en av personerna kommer från konfrontationen med de onda krafterna som en mognare och bättre man.

Wikipedia berättar att midsommarbalen inspirerats av en närmast löjligt överdådig vårfest som hölls av amerikanska ambassaden i Moskva och där Bulgakov själv var gäst (man har dock missat min genialiska Harry Potter-reflektion…). Slutligen skall den plats dit Mästaren och Margarita förpassas av Djävulen och Gud gemensamt – en fridfull plats men utan ljus – syfta på Dantes Limbo.

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Master_and_Margarita

Gästbloggare: M