det ska börjas i tid…

Jag är en läsare, jag har sedan tre års tid varit en läsare och på bilden sitter jag 4 1/2 och läser högt för min syster, något som jag fortsatte med i många år. Hur kan det komma sig att just jag blev en läsare?

De allra flesta svenskdidaktiker menar att det handlar om att bjuda in barnen i en språkande miljö där ramsor, sånger och intressanta, spännande böcker finns som inspiration. ”Let them join the club of literacy” är läsgurun Frank Smiths slagord som ljuder genom den svenska skolan, men det stämmer ju inte på mig. Jag har vuxit upp i en ganska torftig miljö där varken sånger, ramsor eller barnböcker förekom särskilt ofta. Jag läste det som fanns, mest veckotidningar och Året Runt och Allers var roligast för i dem fanns där också klippdockor. Skolbiblioteket som fyllde en klassrumsvägg läste jag snabbt igenom, varifrån kom denna läshunger?

Jag har inget bra svar, men sak är säker, det börjades i tid för att krokigt bli. Nu vindlar min läsning fram på både smala och breda vägar och tar mig till alla delar av jorden, låter mig möta massor av intressanta människor och berikar mitt liv. Härligt!