Klassiker i blindo: Tender is the Night (F. Scott Fitzgerald)

Under rubriken ”Klassiker i blindo” gör bloggen det omöjliga, nämligen tar sig an böcker om vilket allt redan är skrivet, av generationer av litteraturdoktorander dessutom. Här görs dock en dygd av vår dåliga allmänbildning och läsningen sker i blindo, dvs utan googlande och läsande av eventuella förord. Istället tar vi i efterhand och kollar Wikipedia för att se om vi fattat rätt.Läsupplevelse:
Det börjar i Schweiz dit psykoanalytikern Dick Dyver återvänder efter första världskriget för att omedelbart bli kär i den unga patienten Nicole på väg att återhämta sig från schizofreni. Nicoles mycket välbärgade familj har bestämt sig för att det mest praktiska är att köpa henne en läkare som äkta make och kärleken gör att det blir Dick, trots att man egentligen tänkt sig någon av bättre familj. Några år senare vid rivieran återstiftar vi bekantskapen med paret, nu gifta med två barn. Dick är det sociala navet för ett mindre sällskap amerikaner som tillbringar den ännu inte etablerade sommarsäsongen på rivieran. Gradvis förstår vi att Nicole inte är helt frisk, att livsstilen de lever kommer från hennes familjs pengar trots att Dick lovat sig själv att det inte skulle ske och att hans yrkeskarriär går på sparlåga.

Den unga skådespelerskan Rosemary tas upp i bekantskapskretsen och kärlek uppstår mellan henne och Dick. Det symbiotiska förhållandet mellan Dick och Nicole är dock ohotat tills några år senare när den senares sjukdom accelererat och Dick är alltmer frustrerad. Efter ett misslyckat försök att driva en psykiatrisk klinik faller Dick in i alkoholberoende och Nicole är den som bryter upp ur äktenskapet för en annan man. Dick flyttar tillbaka till USA och återgår till att leva under enklare omständigheter, medan Nicole med en styrka självklar för hennes samhällsklass fortsätter sitt liv.

Vet inte riktigt vad jag trodde om F. Scott Fitzgerald mer än att jag förstått att han är en amerikansk nationalklenod. Den här boken har i alla fall ett fantastiskt elegant språk helt i samklang med den överklassmiljö som skildras (lika elegant för övrigt). Den innehåller också ett väldigt effektivt berättargrepp – perspektivet flyttas i takt med att berättelsen utvecklas så att man alltid befinner sig med en viss distans till det som för tillfället är i fokus. Man får följa upprinnelsen ur Dicks synvinkel för att sedan introduceras till familjens rikemansliv genom Rosemarys oförstörda ögon. Tillbaka till Dick när Nicoles sjukdom är i fokus och när sedan Dick tappar greppet är det via Nicole vi får följa händelserna.

Facit:
Wikipedia säger att det här är en självbiografisk roman som värkte fram och fick ett ljummet mottagande.

När det gäller formen så är det lite intressant att den version jag läste tydligen omarbetats och getts ut postumt. Dessutom publicerades romanen ursprungligen som en följetong i en tidning. De perspektivförskjutningar som tycktes så eleganta kan alltså komma ur följetongsformatet och på det sedan en rejäl omarbetning – är det redaktörerna eller Fitzgerald som skall ha äran?

http://en.wikipedia.org/wiki/Tender_Is_the_Night