Vintervädret med is och snö gjorde Frostnätter av Arnaldur Indridasons omslag mycket lockande där den stod där på pockethyllan. Det här är den sjunde boken om den tystlåtne och envise polismannen Erlendur Sveinsson som bor och arbetar i Reykjavik. Trots kyla, is, frost och snöoväder som påverkar alla de inblandade i boken på ett omvälvande sätt är detta ett varmt porträtt av en man som präglats av sin lillebrors försvinnande på fjället. Han undersöker i Frostnätter flera fall parallellt; ett självmord, ett trettioår gammalt försvinnande och den gemensamma nämnaren är sjöar. Iskalla insjöar.
Jag läste Frostnätter med samma känsla som tidgare Glasbruket och Kvinna i grönt, där finns en vemodig och mycket mänsklig ton och en berättelse som utspelar sig i den karga isländska naturen. En natur som tycks obeveklig precis som Erlendur i sitt sökande efter sanningen.
Klart läsvärd deckare från vårt nordiska grannland, och bara det att läsa alla de isländska namnen med sina urnordiska bokstäver gör läsandet till något extra!
Jag såg häromdagen på Akademibokhandeln att det kommit en ny bok av Indridason. Den står på min "måste läsa snart-lista"!