Easter Parade

Sarah Grimes står i lånad sidenklänning och hennes fästman, som liknar Laurence Olivier, står högtidsklädd bredvid på fotot i New York Times helgbilaga. Bilden från påskparaden kommer att sättas inom glas och ram och bevaras för all framtid som familjen Grimes stund i solen.
Richard Yates ganska stillsamma och täta roman Easter Parade skrevs på 70-talet och beskriver två amerikanska systrars liv; Sarah och Emily Grimes öden fastställs redan i romanens första mening: Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv…
Som systarnas efternamn antyder är det här en smutsig och solkig historia. Texten återkommer till sot, mögel, instängdhet, fläckar och sjabbiga miljöer och det förstärker känslan av vanmakt och förfall. Yates beskriver på ett realistiskt sätt hur föräldrarnas skilsmässa och missbruk präglar flickornas uppväxt, moderns önskan om att vara förmer blir en mycket tunn fernissa som inte kan skyla över oförmågan. Strimmor av hopp skymtar till emellanåt, Sarah gifter sig med en till synes trevlig man, Emily får ett stipendium till Barnard. Väl där har hon svårt att tro på sin egen talang och inleder en lång radda av förhållanden med självupptagna män och varken Sarahs eller Emilys liv blir det liv de en gång drömde om.
Easter Parade är en helt fantastisk läsupplevelse, jag gillar Yates sätt att skriva. Med ett enkelt språk presenterar han systrarnas liv i korta utsnitt, han beskriver inte allt men han berättar på ett mycket effektivt sätt hur den amerikanska medelklassdrömmens yta behöver ett stabilt fundament för att inte krackelera. Det blir tydligt att ett ungdomsfoto i helgbilagan förslår inte, det krävs mer för leva sitt liv med stil.