på andra sidan solen

Viola befinner sig mitt i livet och när hennes man Axel drabbas av sjukdom och familjelivets grundvalar skakas om, vet hon varken ut eller in. Hur ska hon kunna forma den framtid som hon vill ha utan att såra andra? I På andra sidan solen får vi möta två kvinnor och deras berättelser. Där finns Viola, en medelålders litteraturlärare som skriver på en uppsats om evigheten, och Lea, åldrad före detta missionär i Kina. De möts av en slump när Viola besöker sin sjuka svärmor och Lea lämnar några noveller till Viola att läsa. Hon finner tröst och vägledning i Leas noveller som beskriver en missionärs liv i Kina under andra världskriget.

Maria Ernestams roman är en berättelse om relationer som inte alltid är så lätta. Jag tyckte mycket om hur Ernestam blandar en rak och lättläst text med novellerna som ligger insprängda mellan kapitlen. Det är också skönt att hon inte berättar allt med en gång utan låter historierna vävas om varandra till en allt mer detaljerad bild av hur det var att vara kvinna då och hur det är att vara kvinna nu. För det här är en roman med kvinnorna i huvudrollen: Lea, Viola, Violas döttrar, svärmor på vårdhemmet – alla bidrar de till god och avkopplande läsning. Extra intressant var det att i efterordet bli varse att delen om missionärsarbetet i Kina delvis baserar sig på Ernestams släktingars arbete i Betelförsamlingen. Dikten som avslutar romanen heter ”En flinga av snö” och de första raderna passar alldeles särskilt bra idag: