min mamma

Den marockanskfödde författaren Tahar Ben Jelloun beskriver i romanen Min Mamma ömsint och ärligt mammans sista år i livet. Hon driver allt längre in i Alzheimerdimmorna och förvirringen blandas med klara stunder. Minnen från förr blandas med nutiden och med mammans sjukdom lär sonen känna sin mor, sjukdomen gör att sanningar sägs som kanske inte skulle sagts annars. Sanningar eller förvirrat nonsens? Spännande är de delar av romanen som berättar om moderns uppväxt och liv, de beskriver hur livet för en kvinna kunde te sig under 1900-talet i ett samhälle där kvinnan hade mycket lite formell makt men inflytande över och ansvar för familjeliv, hemmets skötsel och familjens anseende.

För mig var det en spännande resa in i Marockos kultur och sedvänjor och samtidigt ett smärtsamt dokument över en nedbrytande sjukdom. Hjälplösheten och värnlösheten hos den allt sjukare kvinnan som dessutom är utlämnad till tjänstefolk är sorgesam. Hon, som själv är analfabet, är helt beroende av andras välvilja och Ben Jelloun berskriver hur modern i sina klara stunder upplever sin utsatthet. Det här är en roman som minner oss om hur kroppens och minnets förfall småningom gör döden till det enda alternativet – vemodigt får sammanfatta mina tankar.