spill och förspillda möjligheter
Jag läser Sigrid Combuchens roman Spill och får redan när jag tittar på omslaget en bild i mitt huvud. Det är fotot av min mormor som står med Stockholms stad i bakgrunden. Året är 1937 och min mormor är årsbarn med Hedda, huvudpersonen i Spill. De yttre omständigheterna känner jag något till. Min mormor var barnjungfru och äldsta dotter i en stor familj från varaslätten och Hedda var övre medelklass med studentexamen från Lund så skillnaderna mellan mormor och Hedda kanske egentligen är ganska stora. Det som drabbar mig är att mina möjligheter att ta reda på om där faktiskt fanns några likheter är förspillda. Jag vet inget om hennes drömmar och önskningar, ambititioner och förhoppningar när hon står där, en ung flicka långt hemifrån, finklädd och leende. Möjligheten att få veta finns inte längre, måhända finns där något i efterlämnade papper.
Fotona har jag digitaliserat under förra året men berättelserna saknas. Tänka sig om man kunde starta en liten brevväxling?
Leave a Comment