Jag läser Sigrid Combuchens roman Spill och får redan när jag tittar på omslaget en bild i mitt huvud. Det är fotot av min mormor som står med Stockholms stad i bakgrunden. Året är 1937 och min mormor är årsbarn med Hedda, huvudpersonen i Spill. De yttre omständigheterna känner jag något till. Min mormor var barnjungfru och äldsta dotter i en stor familj från varaslätten och Hedda var övre medelklass med studentexamen från Lund så skillnaderna mellan mormor och Hedda kanske egentligen är ganska stora. Det som drabbar mig är att mina möjligheter att ta reda på om där faktiskt fanns några likheter … Läs mer

Vad ska jag kunna skriva om årets, kanske mest omtalade roman? Augustprisvinnare och snackis både i gammelmedia och på bloggar. Inte mycket kan jag tillföra men jag kan börja med att säga att det här var en bok i min smak som jag sträckläste. Den börjar med att en författarinna i Lund finner en vacker ram på loppis och med på köpet kommer en bunt foton. Ett av fotona använder hon som illustration i en roman och flera år senare anländer ett brev. Hedwig Langmark tycker sig känna igen sig själv och sin familj på bilden och så börjar en brevväxling mellan de två kvinnorna.