”I once had a girl, or should I say, she once had me.”
Så lyder första strofen i Beatleslåten som får Toru att förflyttas tillbaka till tiden då han lärde känna sin ungdomskärlek Naoko. Hon är egentligen hans bästa väns flicka men när vännen begår självmord blir de två kvarlämnande tonåringarna hänvisade till varandra och en innerlig men komplicerad kärlekshistoria tar sin början. I Haruki Murakamis roman Norwegian Wood får vi följa hur Toru, en ensam och allvarlig ung man, under några år studerar teaterhistoria och lär sig allt mer om det som kallas livet medan Naokos hälsa blir allt sämre. En dag försvinner hon och enda sättet de kan kommunicera är via brev. Beatleslåten fortsätter: ”And when I awoke I was alone, this bird had flown.” En dag nås han av beskedet att också Naoko tagit sitt eget liv och han inser att det är dags att vakna upp, flyga vidare, starta ett självständigare liv där inte skuggorna av de döda vännerna förmörkar hans framtid.
Haruki Murakami har skrivit en underbar kärleksroman som utspelar sig under några år i slutet av sextiotalet. Omvärldens händelser sipprar in i berättelsen men mest av allt är det Toru som läsaren får följa. Hur han lever sitt vardagsliv och hur han utvecklas mot en allt mer mogen man genom möten med olika människor; rumskamraten, diplomatämnet, den erfarna kvinnan, den försiktiga flickan Naoko och den mer framåt Midori. Där finns härliga miljöbeskrivningar, en del frispråkig sex och mycket humor! Komik nästan på slapsticknivå hade jag inte alls väntat mig av denna japanska bok från 1987. Den som läst Murakami förut känner igen mycket av bildspråket. Ja, där finns en brunn alldeles i inledningen, ett svart hål som man kan ramla ned i utan förvarning, där finns en katt som blir Torus vän… Kul med läsning som överraskar, och det gjorde Norwegian Wood. Läs, läs, läs!
De som vill kan vara med och diskutera romanen i Enbokcirkelförallas facebookcirkel direkt den 19/12. Välkomna!
Ännu en roman där musiken har en direkt inverkan på personerna i boken! Romanen borde jag älska men jag har inte tagit mig genom den. Förstår inte varför… Ska nog ge den en ny chans någon annan gång.
Ja gör det! Det är den värd, dessutom är det spännande att läsa en såpass tidig Murakami, hans senare böcker återkommer till många element som finns med redan i Norwegian Wood.