1991 skrev Jung Chang den roman som för många är en klassiker och som används av många som en introduktion till landet inför en resa dit. Jag läste den i början av nittiotalet och berördes mycket av hennes historia. Det är en personlig bok som berättar om Jungs mormor (konkubinen) hennes mamma (revolutionären) och hennes egen historia (akademikern). Hon berättar om tre generationers kvinnor på ett sätt som gör att man inte kan värja sig. Mitt i boken finns några sidor med foton på de människor som omtalas och det gillade jag mycket, ansiktena gjorde det lättare att ta till sig att det här är fiktion med verklighetsbakgrund. Sägas ska att Chang lämnade Kina 1978 och numer lever i England och det hon berättar är hennes och hennes släkts persoliga historier sammanflätat med beskrivningar av Kinas utveckling under 1900 talet. Det är ingen officiell historieskrivning även om många av de skeenden som hon beskriver faktiskt har sitt ursprung i verkliga händelser. Omslaget är gult och det lärde jag mig igår representerar makten, det var kejsares färg under Ming och Qingdynastin. Den kejserliga familjen i Kina betraktades som i rakt nedstigande led härstammande från solen, som var helig, och därför hade kejsaren och hans söner ensamrätt att bära gult. Hos Jung Chang får döttrarna av Kina också rätt att få sina röster hörda klädda i kejsarens färg. En bok att läsa och begrunda.
Leave a Comment