dyskalkyli – finns det?

Läsandet av skönlitteratur har blivit lidande de senaste veckorna och helgerna har mestadels gått till studier. Jag fullkomligt älskar att lära mig nya saker och fundera över hur man kan göra saker bättre, mer effektiva och snabbare. Det blir som ett pussel som har bitar i så mång olika sammanhang och som plötsligt faller på plats. Just nu är jag dock måttligt engagerad student. Hmm. Elever i matematiksvårigheter, åtgärdsprogram, lagar och förordningar och kartläggning är ju inte naturligt del av min praktiserande vardag och då känns det plötsligt motigare. Visst har jag arbetat med allt det här och visst är det intressant när man väl tar sig tid men just nu vill jag planera upp nalletemat som vi ska ha v 43. Skriva nallesagor, ha nallefest och nallematte, högläsning om Nalle och samtal kring vänskap och kompisar. Där är mina tankar inte i Dyskalkyli – finns det? som för övrigt är en utmärkt sammanfattande rapport över den senaste forskningen i fältet elever i matematiksvårigheter sammanställd av NCM. Utmärkt, men inte så intressant för mig just idag.