Aké – barndomsåren

1986 fick Wole Soyinka nobelpriset i litteratur som den förste afrikanske författaren och i samband med det började jag att läsa hans texter. Hans självbiografiska roman Aké – barndomsåren är en fantastisk beskrivning av författarens uppväxt i Aké, västra Nigeria under 30 och 40 talet. Han beskriver sin barndom med sin ”storfamilj” bestående av släktingar, vänner och grannar. Pappan arbetar på en skola och modern är butiksföreståndare och hela boken är fylld av episodartade berättelser där Wole själv utforskar och reflekterar över sin omgivning. Miljöerna, stad och landsbygd, är mycket levande beskrivna och dofter och smaker stiger fram från sidorna. Soyinka väver också in hur de traditionella värdena i de nigerianska samhället hotas av moderniteter och utveckling – en utveckling som Woles föräldrar inser är oundviklig. Romanen slutar med att Wole antas till fortsatt utbildning så att han kan bli en del av det nya moderna Nigeria. Jag gillar att läsa barndomsskildringar, om andra länder och om andra tider alltså är detta en roman för mig – så mycket att jag läst den flera gånger genom åren och uppskattat den lika mycket varje gång!