att ta till vara eller inte ta till vara?

Man kan fråga sig om det är genetiskt det här med att ta till vara det som naturen ger. Vår hjärna ska ju enligt forskarna vara identisk med stenåldersmänniskans och då var det säkert viktigt för överlevnaden att kunna samla och konservera mat. Idag kan vi köpa det vi vill ha ändå gör det nästan ont att se hallonen på busken. Vinbären plockas och strövandet efter kantareller fortsätter trots att vi inte äter upp allt vi samlar så fortsätter det. Att ta till vara, inget får förfaras var grundstenen i bondesamhället och det är ju faktiskt bara en generation bort från mig. I min mormors hushåll var det konserveringsapparater, frysboxar, syltande och saftande igång halva sommaren och nästan hela hösten. Jorkällaren och matkällaren full. Kanske är det ändå en blandning av arv och miljö detta eviga samlande? Hursomhelst så blir vinbärssaften mycket god och nyttig och inget smakar väl så gott som det man gjort själv? Nöjd : )